limo

För ca 10 år sedan så var David Johansson i Barranco. David bor i Jönköping. Han har jobbat med testa mission. Han tänkte då att här kan vi bygga en kyrka. Nu är Benjamin med familj här och bygger kyrka. De började med en kvinna, Gabriella och nu är de ca 10 stycken som samlas hemma hos Benjamin.
Idag var vi på Gudstjänst i Cantorey.
Vi startade 6.30 från Barranco. Först taxi och sedan tåg. Fullpackat på tåget. Har man barn med sig får man lättare en sittplats, annars får man stå och trängas i nån timme tills man är framme.

David Johansson med familj var i kyrkan. Han predikade om att alla människor oavsett om man är rik eller fattig. Ung eller gammal. Alla ska få känna sig välkomna.
Så fin atmosfär och fina människor jag mötte idag. Pastorn Manuel jobbar i ett stort område, de har sju kyrkor bara i fängelset. Han jobbar i utsatta områden med utsatta människor.

Vi köpte lite frukt och jag fick prova pacay för första gången.
Lite fakta om Pacay:
Pacay-träden blir upp till 18 meter höga och ger långsträckta, cylindriska baljor som hänger från grenarna. De mörkgröna baljorna varierar i storlek, i genomsnitt 3 till 30 centimeter långa, och kan vara raka till lätt böjda med en tjock, läderartad konsistens. Inuti baljan, en vit, bomullsliknande fruktkött med en svampig konsistens omsluter flera släta, svarta frön. Antalet frön varierar beroende på baldens storlek, och stora baljor kan innehålla så många som 20 frön. Pacayfruktens sega, vita fruktkött är ätbar när den är färsk och har en subtilt söt smak som påminner om vanilj. De svarta fröna är inte ätbara när de är råa och måste tillagas före konsumtion, vilket utvecklar en mild, nötaktig smak.

Efter en dag med att försöka hänga med i spanskan och många intryck är jag rätt trött i skallen.
Lärde Henny virka idag när vi kom hem. Nu har hon snart en liten grytlapp.

Nu har jag fått åka Moto, en motorcykeltaxi. Finns massor av dem här. Vi passade på att ta den taxin när vi handlat på supermarket och tjejerna var i skolan.
Vi har firat i dagarna tre. Först Henny och igår var det Benjamins tur. Det kom ett helt gäng på kvällen, så blev mycket sång och mer tårta.
De har marknad här i Barranco på torget. Typiska hantverk med inkamönster och tyger från Alpacka.

Benjamin och Henny har åkt till Milaflores för att köpa en cykel till Henny. Vi andra stannar hemma och softar. Barnen är rätt trötta på helgerna, då det blir intensiva skolveckor.

Vilken fest det blev igår. Vi började dagen med att gratta Henny på sängen. När Benjamin kom hem gick vi ut för att köpa en rullväska till Henny. Den ska hon ha alla sina skolböcker i, då hennes nuvarande ryggsäck blir väldigt tung med allt skolmaterial. Mycket folk i rörelse idag, då det är en ledig dag för många. Sen blev det lunch på Rockys. Mat som serverades i flera våningar. På kvällen kom Hector som jobbar i blomstervagnen här utanför, Gabriella och Braulio. Det blev dans, sång och lekar.

När Benjamin var i norra Peru följde han med Pronar på en föreläsning.
I Peru så är det ca 10000 fall av våld eller sexuella överfall mot barn som registreras varje år. Antagligen är siffran många gånger högre.
Pronar jobbar med att hjälpa barn att kunna säga nej och kunna våga berätta om nåt hänt.
De jobbar också med rehabilitering av offer och unga mammor
Uppe i bergen besökte Benjamin funktionshindrade barn som inte har råd eller möjlighet att själv ta sig till sjukgymnast.
Föräldrar till dessa barn lever på att tex sälja bananer. De har bara råd att äta ris och bönor. Familjerna har många barn. Får jobba en hel dag för att ha råd att äta på kvällen. Rbc heter organisationen som hjälper dessa familjer och de finansieras av Svenska pingstförsamlingar

Jordbävningsappen plingar till emellanåt. Jag väntar på att få känna hur det skakar till. Men så mycket väsen hela tiden, så man märker väl inte av mindre jordbävningar.

Idag var det så varmt. Jag och Frid tog en promenad till lekparken. Han fick ha med sig sin "lonchera"(matlådan)
Så nöjd över att få packa sin "lonchera" och sen sitta och äta på lekparken. Frid tycker att vi har en egen förskola på dagarna. Att då få ha matlåda som sina systrar är skoj. Hans "lonchera' fick även gunga och åka rutschkana.

I eftermiddag skulle vi gå upp på takterrassen. Då hände det som inte får hända. Vi låste ut och själva. Jag hade ingen koll på att dörren självlåser sig om den går igen. Så där var vi, utelåsta på en takterass. Jag vill ha stenkoll på Frid när vi är däruppe, då det är väldigt långt ner till marken. Så fick leta igenom alla verktyg som fanns i ett skåp för att försöka få upp dörren och samtidigt kolla Frid som pillrade på allt.
Det slutade med att jag fick krascha dörren, som är av glas turligt nog.

Vi har sen förberett för morgondagens kalas då Henny blir sju år. Barnen är ledig från skolan imorgon då det är 1:a maj. Benjamin kommer hem imorgon och vi ska fira Henny.

Någon slags gamar finns det mängder av här. De sitter på tak och takterasser. Stora och svarta.

   Medan vi befinner oss i de lite finare och rikare kvarteren, statspulsen och en plats där det aldrig är tyst under dygnets 24 timmar.
Så befinner sig Benjamin i norra Peru, besöker människor i hus eller snarare ruckel, i bergen.
Han tolkade på en Gudstjänst igår åt en pastor från Lund som är på besök
De hade hyrt en teater som skulle rymma ca 700 personer och hade en stor Gudstjänst med alla utposter i Chuluchanas Förutom att lokalen var full stod nästan lika många utanför.

Jag börjar komma in i livet här. Värmen, språket, kulturen. Jag hankar mig fram på stapplande spanska. Uttalar säkert orden helt fel. Men bästa sättet att lära sig ett språk är ju att våga göra bort sig och använda de ord man kan eller lär sig eftersom.
Söndag blev en bra dag. Strålande sol och en mysig dag med barnen. Vi promenerade till lekparken, strosade längst med fjärilsparken, havet och alla vackra blommor.

En man bär en säck potatis på huvudet/nacken. Kan bara föreställa mig hur det skulle kännas.