Back in the days
Häromdagen när jag var på jobbet så började vi prata om en firmafest vi hade för ungefär fem år sedan.
En firmafest som lämnade en hel del i övrigt att önska.
Det var en fest som jag skulle vara nykter på, hade ordnat barnvakt då min sambo jobbade över natten.
Min tanke var att komma hem i vettig tid, men det var inte riktigt så enkelt.
Jag kom förvisso hem i ganska vettig tid, men jag var inte i ett vettigt skick.
Barnvakten åkte, jag somnade på golvet med halva kroppen i badrummet och den andra halvan i hallen.
Min största son kom ner och undrade vad jag gjorde, då det inte gick att få några riktigt bra svar av mig så tog han med sig minsta sonen och gick in till grannen.
Dagen efter kändes lite sådär lagom skamlig, att tvingas möta grannen men än värre att tvingas se min sambo i ögonen när hon kom hem från jobbet.
En av många händelser som utspelat sig.
Men just att fyllas av så mycket flashbacks enbart av att ett samtalsämne kom upp, fyllas med så mycket känslor.
Jag kunde nästan ta på den ångest jag kände vid den tidpunkten, den kom och gjorde sig påmind.
Men jag förstår även att jag har fattat rätt beslut och att jag befinner mig på rätt väg nu.
De känslor jag fylldes med jämt och ständigt då, det vill jag inte göra igen.
Jag har faktiskt ett alldeles för bra liv nu för att strula till det igen.
Att behöva komma tillbaka på ruta noll känns inte som ett alternativ.
För mig är det stort, det innebär att jag har funnit mig i rollen som beroende.
Det innebär att jag vet vad som händer om jag trillar dit igen.
Och den vägen vill jag inte hamna på igen...
Ha en bra kväll
/J
